Kapitel III
Att bevara identiteten och sträva efter frihet
1950–1991
Efter kriget ställdes den litauiska gemenskapen i Sverige inför stora utmaningar. Utvandringen till USA, Kanada och Australien minskade antalet litauer i Sverige till omkring hundra personer, studentorganisationen „Šviesa“ upphörde med sin verksamhet, och det sovjetockuperade Litauen var isolerat från västvärlden — direkta kontakter med hemlandet blev omöjliga. Trots detta förblev gemenskapen aktiv, om än i utkanten av det litauiska exillivet: den samlade landsmän, samarbetade med lettiska och estniska organisationer och påminde ständigt omvärlden om ockupationen av Litauen och kampen för frihet.
Lietuvių Draugija Švedijoje blir Švedijos lietuvių bendruomenė — i dag Litauiska riksförbundet (LBS)
Gemenskapen anslöt sig till det framväxande nätverket av litauiska organisationer världen över och blev 1958 medlem i Litauiska världsgemenskapen (PLB).
Stöd till litauisk utbildning
Litauerna i Sverige bidrog aktivt till utbildningen i exil. Gemenskapens medlemmar gav ekonomiskt stöd till 16 februari-gymnasiet i Tyskland, som blev efterkrigstidens viktigaste centrum för litauisk undervisning i Europa.
Utvandring från Sverige till andra länder
En del av de litauer som stannat i Sverige reste snart vidare — till USA, Kanada och Australien. Det var denna utvandring som fick gemenskapen att krympa till omkring hundra personer.
Baltic Peace and Freedom Cruise
År 1985 deltog företrädare för Sveriges litauer tillsammans med Baltiska världsförbundet i den baltiska freds- och frihetskryssningen (Stockholm–Helsingfors). Aktionen samlade litauiska, lettiska och estniska organisationer kring ett gemensamt mål: att verka för de baltiska staternas frihet och rikta världens uppmärksamhet mot den sovjetiska ockupationen. Stockholm blev ett av aktionens viktigaste nav — här hölls kryssningens avslutande evenemang och en demonstration.
Europeiska litauiska studieveckan. Gotlandskommunikén
I augusti 1989 undertecknades Gotlandskommunikén under den europeiska litauiska studieveckan i Katthammarsvik på Gotland. I den slogs fast att alla litauers livsviktiga mål är att återupprätta en självständig litauisk stat.
Dokumentet blev ett av exilens viktigaste politiska uttalanden under den nationella pånyttfödelsen och symboliserade litauernas enighet i kampen för frihet. Till arrangemanget bidrog Klemensas Gumauskas, mångårig ordförande för den litauiska gemenskapen i Sverige.
Måndagsrörelsen
Den 19 mars 1990 klockan 12 hölls det första måndagsmötet på Norrmalmstorg i Stockholm. Initiativtagare var Moderaternas partisekreterare Gunnar Hökmark, folkpartisten Håkan Holmberg samt författarna Andres Küng och Peeter Luksep, båda av estnisk härkomst.
Sammanlagt hölls omkring 80 möten. Vid mötena, som ägde rum även i andra städer runt om i Sverige, uttrycktes stöd och solidaritet med det estniska, lettiska och litauiska folkets kamp för att återvinna sin frihet.
