Kapitel II
Litauiska organisationer och verksamhet under efterkrigstiden
1945–1950
Efter andra världskriget hamnade hundratals litauer i Sverige. Några var flyktingar undan den sovjetiska ockupationen, andra hade överlevt koncentrationsläger eller krigets kaos i Europa. Litauerna byggde inte bara upp sina liv på nytt — de samlade också gemenskapen, grundade organisationer, gav ut tidskrifter, värnade den litauiska kulturen och påminde omvärlden om det ockuperade Litauen.
De litauiska studenternas verksamhet
Den 7 juli 1945 hölls det första mötet för litauiska studenter i Sverige, i Uppsala. Det blev ett viktigt steg i arbetet med att samla den unga litauiska intelligentian i exil.
Lietuvių Draugija Švedijoje
Den 12 januari 1946 grundades Lietuvių Draugija Švedijoje — Litauiska föreningen i Sverige. Den blev efterkrigstidens viktigaste litauiska organisation i landet: den förenade flyktingarna och samordnade gemenskapens verksamhet. Till förste ordförande valdes professor Pranas Kazlauskas.
Akademinio jaunimo sambūris „Šviesa“
Den 22 juni 1946 bildades i Stockholm en avdelning av Akademinio jaunimo sambūris „Šviesa“ — den akademiska ungdomsföreningen „Šviesa“. Föreningen samlade studenter och unga intellektuella och uppmuntrade kulturell verksamhet, diskussion och litauiskt tänkande. Studenttidningen „Šviesa“ började ges ut, med Edvardas Varnauskas som redaktör.
Den litauiska pressen
Litauerna i Sverige gav ut tidningarna och tidskrifterna „Svetur“, „Pragiedruliai“, „Studentų žodis“, „Šviesa“ och „Spinduliai“. Pressen bidrog till att bevara den litauiska identiteten, hålla kontakten mellan flyktingarna och sprida information om läget i Litauen.
Partisanerna i Stockholm
Under efterkrigsåren var Stockholm ett av de viktigaste naven för att förmedla information om läget i det ockuperade Litauen till västmakterna, särskilt till den amerikanska beskickningen.
Två av Litauens mest kända frihetskämpar, Juozas Lukša-Daumantas (1921–1951) och Kazimieras Pyplys-Mažytis (1923–1949), nådde Sverige i februari 1948 via Polen, från Gdynia. De var ombud för presidiet i Allmänna demokratiska motståndsrörelsen (BDPS). I Stockholm informerade de den litauiska exilen och västmakternas företrädare om läget i det ockuperade Litauen, samlade stöd åt motståndsrörelsen och redogjorde för partisanledningens mål.
I juli 1948 reste Juozas Lukša tillsammans med Jonas Deksnys och Jonas Pajaujis från Stockholm till Baden-Baden för förhandlingar med ledningen för Högsta kommittén för Litauens befrielse (VLIK) om samordning av frihetsrörelsens organisationer och enad representation.
År 2005 översattes Juozas Lukšas bok Partizanai till svenska av Jonas Öhman, vilket gjorde historien om det litauiska väpnade motståndet tillgänglig för svenska läsare.
Att vårda den litauiska statens traditioner
Litauerna i Sverige firade varje år den 16 februari, dagen för Litauens självständighetsförklaring. Dagen inleddes med gudstjänst och följdes av högtidliga sammankomster, föredrag, konserter eller fester.
Idrotten förenade gemenskapen
Litauerna i Sverige deltog aktivt i idrottslivet. Ett av de mest framträdande initiativen var det litauiska basketlaget i Stockholm, tränat av Bronius Purvėnas.
