Kapitel I
Den litauiska gemenskapens ursprung i Sverige
1915–1947
Redan innan Litauiska föreningen i Sverige grundades var Sverige ett viktigt centrum för litauisk politisk verksamhet, informationsspridning och en tillflyktsort för litauiska flyktingar.
Stockholmskonferenserna
Stockholmskonferenserna krävde internationellt erkännande av Litauens självständighet, det litauiska folkets rätt att fritt bestämma över sin stats framtid, samt att de litauiska företrädarna skulle erkännas som legitima försvarare av folkets intressen på den internationella arenan.
Litauiska pressbyrån i Stockholm
Åren 1917–1918 verkade Litauiska Pressbyrån i Stockholm, grundad på Ignas Šeinius initiativ. Byrån spred information om Litauen i den skandinaviska pressen. År 1918 förmedlade den nyheten om den återupprättade litauiska staten till tidningar i Västeuropa.
Ignas Jurkūnas-Šeinius
Mellan 1915 och 1959 bodde författaren, diplomaten och samhällsdebattören Ignas Jurkūnas-Šeinius (1889–1959) i Sverige. År 1917 gav han ut boken Litauisk kultur på svenska, där han presenterade litauisk konst, musik och kultur för den svenska publiken.
Senare publicerade Šeinius flera betydande antisovjetiska verk: Den röda floden stiger (1940), Den röda resan (1943) och Den röda floden svämmar över (1945).
Hans kulturgärning fördes vidare av sonen Irvis Scheynius, som gav ut diktsamlingen Litauisk lärdom (1990) och den självbiografiska romanen Nora Latin (1999).
Sonsonen Ignas Scheynius bidrar aktivt till de kulturella banden mellan Litauen och Sverige. Han arbetar för att sprida bilden av Litauen i Sverige samt initierar och stöder kulturprojekt. Åren 2018–2026 satt han i styrelsen för Svensk-litauiska samarbetsfonden.
Svensk-litauiska föreningen i Stockholm
I Stockholm verkade Svensk-litauiska föreningen, grundad på Ignas Šeinius initiativ. Föreningens syfte var att stärka de kulturella, vetenskapliga och samhälleliga banden mellan Litauen och Sverige. Verksamheten återupptogs 1990.
Litauiska kommittén
Åren 1943–1946 verkade i Stockholm ett — till en början hemligt — centrum för litauisk politisk verksamhet och informationsspridning, som kallade sig Litauiska kommittén. De första medlemmarna var A. Vokietaitis, V. Gylys, I. Jurkūnas-Šeinius och Vl. Žilinskas.
Kommittén höll kontakt med Litauen, Högsta kommittén för Litauens befrielse (VLIK), Storbritannien och USA, samlade in och vidarebefordrade information om läget i det ockuperade Litauen samt informerade den svenska allmänheten om landets politiska och sociala situation.
Som ombud för United Lithuanian Relief Fund of America gav kommittén hjälp och ekonomiskt stöd till litauer som kom till Sverige, och bidrog till att organisera evakueringen av utsatta personer från Litauen.
Flyktvägarna till Sverige
I slutet av andra världskriget kom de första litauiska flyktingarna till Sverige. De flesta var politiska flyktingar undan den sovjetiska ockupationen. De tog sig hit på olika vägar: med båt från den litauiska kusten, på flykt från nazistiska arbetsläger i Finland och Norge, eller gömda ombord på handelsfartyg från Gdansk.
År 1945 nådde fångar från koncentrationslägret Stutthof Sverige. Landet blev en viktig tillflyktsort för litauer på flykt undan kriget och den sovjetiska ockupationen.
